Sverige och Kina i återblick 2025

Kinas syn på Sverige

Utvecklingen i de bilaterala förbindelserna mellan Kina och Sverige går under året mot tätare kontakter, med regelbundna möten mellan politiska företrädare och mellan politiker och näringsliv. Flera evenemang anordnas i samband med 75-årsjubileet av de diplomatiska relationerna mellan Sverige och Kina, till exempel av svenska handelskammaren i Kina i maj och av Kinas ambassad i Sverige som arrangerar en konsert i juni.

I maj uppmärksammas jubileet genom att kung Carl XVI Gustaf och Kinas ledare Xi Jinping utväxlar gratulationer. Xi betonar att han värdesätter relationen mellan länderna och att han vill använda jubileet som ny startpunkt för att ”stärka det politiska förtroendet, fördjupa det praktiska samarbetet, stärka mellanmänskliga utbyten, gemensamt främja multilateralism och frihandel, skapa ömsesidiga fördelar för båda folken och bidra mer till fred och välstånd i världen.”

Under året figurerar Kinas ambassadör i Sverige, Cui Aimin, i svenska medier med flera artiklar i eget namn och i intervjuer. Den nyhetskanal som publicerar flest artiklar är nättidningen NewsVoice, som under
året även inleder ett formellt samarbete med den kinesiska statliga tidningen China Daily. Artiklar skrivna av ambassaden publiceras även i Nya Dagbladet och dess engelskspråkiga avknoppning The Nordic Times. Föreningen Vetenskap och Folkbildning menar att NewsVoice sprider pseudovetenskap och Expo beskriver Nya Dagbladet som en ”högerextrem och konspirationsteoretisk nyhetssajt”.

De budskap som betonas av ambassaden är bland annat potentialen för samarbete inom grön teknik och kulturella likheter mellan Kina och Sverige, men också narrativ som beskriver Kinas politiska system som en demokrati. Flera gånger uttalar sig ambassaden även kritiskt om enskilda svenska

forskningsorganisationers arbete om Kina, liksom vid ett tillfälle om ”vissa svenska riksdagsledamöter och forskare” för deras uttalanden om Taiwan. I slutet på året lämnar ambassadör Cui sin post efter fyra år i Sverige.

På det diplomatiska planet äger flera möten rum. I april hålls ett så kallat blandkommissionsmöte i Stockholm där biståndsoch utrikeshandelsminister Benjamin Dousa träffar Kinas vice handelsminister Ling Ji, vilket resulterar i en ny arbetsgrupp för investeringar i den gröna omställningen. I samband med den amerikansk-kinesiska handelsdialogen i juli håller statsminister Ulf Kristersson ett möte med Kinas vice premiärminister He Lifeng, och Dousa träffar Kinas vice handelsminister Li Chenggang. I oktober besöker utrikesminister Maria Malmer Stenergard Peking för samtal med sin kinesiska motpart Wang Yi. Denne noterar att det på senare år skett ”bakslag” för den bilaterala relationen, vilket gjort att de ”ömsesidiga förtroendet” behövt ”återuppbyggas”.

Kort därefter meddelar Kina att svenskar ska få resa till landet utan visum. Vid årets början var Sverige tillsammans med Litauen och Tjeckien de enda EU-länderna som inte erbjöds visumfrihet till Kina. I november besöker slutligen landsbygdsminister Peter Kullgren Kina och möter där bland annat Kinas premiärminister Li Qiang och jordbruks- och landsbygdsministern Han Jun. I samband med mötena undertecknas ett protokoll som innebär att Sverige nu kan exportera havre och malt till Kina. Förhandlingar om protokollet har pågått i över tio år.

Den mest uppmärksammade Sverigerelaterade nyhetshändelsen i kinesisk media under året blir toppmötena mellan Kina och USA i Stockholm i juli, följt av rapportering om skolskjutningen i Örebro den 4 februari.

Forskningssamarbeten fortsätter, men Kinavetare  utsätts för påverkan

Internationella samarbeten med Kina har diskuterats alltmer inom forskningssektorn på senare år. Samtidigt som Kinas betydelse som forskningsnation ökar lyfts ofta risker med samarbeten. Under sommaren aktualiseras debatten igen när rektorer för fyra av Sveriges främsta lärosäten skriver i Svenska Dagbladet om vikten av att samarbeta med Kina i ljuset av landets stora framsteg som forskningsnation. Andra debattörer poängterar att samarbeten kan vara riskfyllda även inom skenbart säkra områden som grön teknik eftersom Kina kan utnyttja sin dominans på dessa områden för att stödja sina egna geopolitiska mål.

Kinas framsteg som forskningsnation uppmärksammas i en studie av Stiftelsen för internationalisering av högre utbildning och forskning (STINT). Studien visar kinesiska universitets imponerande frammarsch
på rankningar som Leiden Ranking och Nature Index. Kinas satsningar på forskning står dessutom i bjärt kontrast till de stora nedskärningar i USA:s forskningssektor som Trumpadministrationen genomför under året. Enligt extrapolerade OECD-siffror har Kina nu förmodligen redan gått om USA i totala utgifter på forskning och utveckling.

Under hösten publicerar Mälardalens universitet tillsammans med Nationellt kunskapscentrum om Kina två rapporter om samarbeten med Kina. Dessa studier visar att antalet vetenskapliga artiklar sampublicerade av svenska och kinesiska forskare har fortsatt att öka under de senaste åren, trots att flera formella samarbeten, bland annat med China Scholarship Council, har pausats eller avbrutits. De svenska forskare inom naturvetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap och matematik (STEM) 

som samarbetar med kinesiska forskare är dessutom generellt mycket positiva till samarbetena. Bland dem finns även frustration kring vad många uppfattar som en överdrivet negativ bild av vetenskapligt samarbete med Kina och dåligt implementerade säkerhetsrutiner. Detta sägs bland annat leda till att forskningsprojekt avbryts i onödan och att forskare med kinesisk bakgrund diskrimineras i rekryteringsprocesser.

Samtidigt är auktoritär påverkan från Kina ett stort problem bland Kinavetare. Sådan påverkan förekommer även inom Sveriges gränser vilket då brukar kallas transnationell repression. Det är bland annat vanligt att Kinavetare nekas tillgång till arkivmaterial eller inresevisum till Kina, och många ser risker för självcensur. En internationell jämförelse tyder på att svenska Kinavetare är något mer utsatta än kollegor i andra länder. Även bland de STEM-forskare som samarbetar med Kina förekommer betänkligheter kring vissa former av påverkan, såsom övervakning från kinesiska myndigheter eller att forskare kan behöva anpassa sig efter regimens politiska värderingar.

Studierna inskärper de målkonflikter som de senaste årens debatter redan påvisat inom universiteten och det bredare samhället. Samtidigt som många inom akademin ser Kinas starka ställning som forskningsnation som ett argument för att samarbeta mer med landet, uppfattar andra grupper på lärosäten och myndigheter samarbetena snarare som en säkerhetsrisk. Hur forskningsvärlden ska förhålla sig till ett forskningsmässigt allt starkare Kina förblir därmed en betydande utmaning för svenska lärosäten.

Kina spurtar inom ny teknik – Europa tappar mark

I Europa är en av de mest diskuterade Kinafrågorna den utmaning landet utgör för kontinentens konkurrenskraft. Kinas andel av världens totala tillverkning uppgick enligt FN till 29 procent 2023.
Redan runt 2018 blev Kina den främsta handelspartnern för flest länder i världen och idag har ungefär 145 länder Kina som sin största handelspartner.

Den kinesiska ekonomin har genomgått stora strukturella förändringar på senare år. Tillväxten drevs tidigare till stor del av investeringar inom sektorer som infrastruktur och fastigheter, men dessa branscher är numera både skuldtyngda och mättade. Industripolitik har därför fått en än mer framskjuten betydelse. Kinas ledare har identifierat ”nya produktivkrafter” – det vill säga avancerad tillverkningsindustri och AI – som framtidens tillväxtmotor. Regeringen har sedan århundradets början gjort målmedvetna satsningar på högteknologi, med riktade subventioner till industrigrenar som bedömts som strategiskt viktiga. Kinas position är särskilt framträdande inom nya industrigrenar: batterier, vindturbiner och solpaneler är exempel på sektorer där Kina nått absolut dominans.

Samtidigt har Europas konkurrensfördelar urholkats. Även borträknat subventionerna är det svårt för europeiska företag att konkurrera med Kinas skalekonomi, relativt billiga arbetskraft och höga tempo, särskilt inom nya industrigrenar där europeiska företag inte har ett traditionellt försprång. Problemet är akut inom fordonsindustrin, där europeiska spelare gradvis tappar sina traditionella konkurrensfördelar gentemot Kina genom satsningarna på elektrifiering.

Kinas subventioner av denna och andra sektorer uppfattas i Europa som ett medvetet snedvridande av handelsvillkoren och det har blivit en av de mest svårlösta frågorna i de kinesisk-europeiska relationerna. Toppmötet mellan EU och Kina i juli leder inte till några framsteg på området. Europas problem fördjupas under året när handelskriget mellan USA och Kina omdirigerar kinesisk export till Europa, med ytterligare press på europeisk industri och växande handelsunderskott med Kina som följd. Därutöver har Kina infört restriktioner på exporten av kritiska råvaror. 

Samtidigt upplever europeiska företag verksamma inom strategiska sektorer på den kinesiska marknaden ett hårdnande klimat och hamnar i en alltmer ogynnsam position i förhållande till inhemska konkurrenter. Från svensk horisont märks till exempel de allt hårdare restriktionerna på Ericsson. Vid upphandling måste företagets utrustning nu genomgå månadslånga säkerhetsprövningar som inhemska konkurrenter slipper. Under året sjunker Ericssons och Nokias kombinerade marknadsandel inom kinesiska mobilnät till fyra procent, jämfört med 12 procent 2020. En Nokiachef uppger i september att kinesiska myndigheter muntligen meddelat de båda företagen att de i framtiden kommer att utestängas helt från marknaden av nationella säkerhetsskäl.

Den intensiva industripolitiken har dock skapat problem även i Kina. Överetablering och överproduktion inom subventionerade sektorer har lett till extrem konkurrens och låga vinstmarginaler. Inte bara företag konkurrerar med varandra – hela städer och regioner tävlar om att dominera samma sektorer, med industriell duplicering, ineffektivitet, slöseri och korruption som följder. När Kommunistpartiet i oktober publicerar sina rekommendationer för landets kommande femårsplan blir det dock tydligt att ingen kursomläggning planeras. Kinas ledare ser fortsatt industriell dominans som nyckeln till nationell säkerhet. Utmaningarna för Europas konkurrenskraft kommer alltså att kvarstå under överskådlig framtid.

Misstänkt flyktingspionage mot uigurer i Sverige

Kina är det land i världen som satsar störst resurser på att kontrollera sin diaspora, det vill säga personer i utlandet med etniska band till Kina. Den kinesiska diasporan uppgår enligt vissa definitioner till över 60 miljoner människor runt om i världen. Av dessa är de tibetanska och uiguriska exilgrupperna utsatta för särskilt intensiv transnationell repression, det vill säga en auktoritär regims förtryck utanför det egna landets gränser. Det beror bland annat på att båda folkgrupperna har rörelser utanför Kina som driver krav på självständighet eller ökad autonomi. Förutom tibetaner och uigurer är även personer som flytt från Hongkong föremål för omfattande kartläggning och påtryckningar.

Folkgruppen uigurer, som talar ett språk nära besläktat med turkiskan, är den dominerande etniciteten i Kinas nordvästra region Xinjiang, där den kinesiska staten har begått grova kränkningar av minoriteters mänskliga rättigheter, inklusive massinternering, massövervakning och tortyr. Dessa övergrepp har medfört en mängd europeiska och amerikanska sanktioner mot Kina. En majoritet av uigurerna är muslimer. I Sverige bor någonstans mellan några hundra och ett par tusen personer av uigurisk etnicitet.

I april uppdagas det tredje kända fallet av misstänkt kinesiskt flyktingspionage i Sverige. En uigurisk man i 60-årsåldern, bosatt i Stockholm, häktas då misstänkt för grov olovlig underrättelseverksamhet mot person. Enligt misstankarna har han då spionerat på sina landsmän i över fem år. Mannen uppges ha en ledande roll bland uigurerna i Sverige och även inom World Uyghur Congress (WUC).

WUC är den främsta internationella organisationen för uiguriska grupper i exil, med högkvarter i München, och en frekvent måltavla för kinesisk repression. Enligt WUC har mannen varit organisationens 

kinesiskspråkiga talesperson ända sedan 2004. Det är oklart när han ska ha rekryterats som spion. Ytterligare en person, som grips samma dag men vars identitet är sekretessbelagd, är dessutom misstänkt i ärendet. Åtal har fortfarande inte väckts mot någon av de misstänkta.

Två tidigare fall av kinesiskt flyktingspionage i Sverige är kända. 2009 greps en uigurisk man, som också hade en framträdande roll bland Sveriges uigurer, och dömdes följande år till fängelse. En
intressant detalj är att den man som nu har gripits då vittnade i rättegången mot sin landsman. 2017 greps en annan man, som året efter dömdes för att ha spionerat på den tibetanska exilgruppen i Sverige och därefter avtjänade ett tvåårigt fängelsestraff. Båda dessa straffade flyktingspioner är fortsatt bosatta i Sverige.

Det är en egenhet hos det kinesiska underrättelsesystemet att det i så hög grad fokuserar på regimkritiker i utlandet. Anledningen är att säkerhetstjänsterna ytterst tjänar Kommunistpartiet och att försvaret av partiets fortsatta maktinnehav därmed är det syfte som spioneriet i slutändan tjänar. Kinesiska myndigheter misstänker ofta utländsk (läs amerikansk) inblandning i de motståndsyttringar som uppstår utanför Kina.

Svenska affärer i Kina – ökad press både i och utanför landet

Det upplevda affärsklimatet för svenska företag i Kina är enligt Business Swedens årliga undersökning det mest negativa sedan mätningarna startade för två decennier sedan. Det största enskilda problemet som företagen lyfter fram är den ekonomiska inbromsningen i Kina. De pekar också på bristande transparens (det vill säga tydliga regler och frånvaro av korruption) som ett annat problem, liksom likabehandling i förhållande till inhemska konkurrenter, komplexiteten i Kinas finansiella system och den allt sämre marknadstillgången. Problemen med marknadstillgång inkluderar bland annat tullprocedurer, politiska krav på att använda inhemska producenter, statligt stöd till kinesiska konkurrenter och begränsade möjligheter till finansiering.

Detta är i huvudsak samma problem som lyftes i de senaste tre årens undersökningar. Samtidigt är företagen nöjda med den personliga säkerheten, leverantörer och fysisk infrastruktur. Drygt hälften av dem väntar sig ökad omsättning under året, men endast en tredjedel planerar att öka sina investeringar. När Business Sweden senare under året publicerar sin årliga globala undersökning av affärsklimatet, som kartlägger 37 marknader där svenska företag verkar, är Kina ett av de länder som ligger sämst till.

Affärsklimatet påverkas även av upplevda geopolitiska risker, i synnerhet den osäkerhet som uppstår i samband med den upptrappade ekonomiska konflikten mellan USA och Kina. En undersökning från EU:s handelskammare i Kina i december finner att över hälften av dess medlemsföretag förväntar sig att påverkas av Kinas nya exportkontroller. En tredjedel av företagen uppger dessutom att de avser diversifiera sina försörjningskedjor som en konsekvens av exportkontrollerna. Konflikten med USA förstärker även det redan starka politiska fokuset på ekonomisk säkerhet i Kina, vilket begränsar marknadstillgången för företag som verkar i vissa strategiska sektorer.

I vissa fall är även dispyter med EU en bakgrundsfaktor,  

som när Kina i juli förbjuder upphandling av vissa sorters medicinsk utrustning från unionen efter att EU-kommissionen beslutat om ett förbud mot kinesisk
utrustning i upphandlingar.

Pessimismen visavi Kina gäller dock långt ifrån alla. Flera svenska företag genomför strategiska satsningar i landet. I mars investerar AstraZeneca 2,5 miljarder dollar i ett nytt centrum för forskning och utveckling i Peking, i samarbete med kinesiska bioteknikföretag som Harbour BioMed, Syneron Bio och BioKangtai, och i juni inleder företaget ett forskningssamarbete för att utveckla nya läkemedel med Shijiazhuang-baserade CSPC Pharmaceutical Group.

I oktober inviger Scania ett nytt produktionsnav för lastbilar i Rugao i Jiangsu-provinsen. Investeringen omfattar cirka 22 miljarder kronor och fabriken beräknas ha en årlig produktionskapacitet på 45 000 fordon.Sveriges EU-minister Jessica Rosencrantz närvarar vid invigningen. I november investerar industriföretaget Alleima 225 miljoner kronor i en ny produktionsanläggning i Zhenjiang i Jiangsu-provinsen. Detta är exempel på några av de affärer som sker under året. En del företag drar sig samtidigt ur den kinesiska marknaden. Det kinesiskägda elbilsmärket Polestar avslutar sitt samriskföretag med Hubei Xingji Meizu Group Co. för att i stället satsa på sin försäljning i Europa. Företaget stänger sin sista fysiska butik i Kina i oktober.

Ekonomiska band med Kina – en potentiell sårbarhet

Det finns starka argument för att Sverige drar omfattande fördelar av sina ekonomiska band till Kina. Kina tillhandahåller prisvärda produkter åt svenska konsumenter och insatsvaror till svenska företag, och kinesiska investeringar i Sverige bidrar med arbetstillfällen, forskning och utveckling (FoU). Svenska företag drar även fördelar av konkurrensen på den krävande kinesiska marknaden liksom möjligheterna att förlägga FoU i det innovativa Kina.

Utvecklingen i världspolitiken de senaste åren, inklusive Kinas stöd till det krigförande Ryssland, ekonomisk konflikt mellan USA och Kina och oron för en kinesisk attack mot Taiwan innebär dock att dessa band till Kina i vissa fall kan framstå som skadliga beroenden. Inför ett möte med EU:s konkurrenskraftsråd i maj varnar till exempel energi- och näringsminister Ebba Busch för ett stort beroende av Kina.

Kina är Sveriges åttonde största handelspartner, med en total andel på 2,6 procent av utrikeshandeln 2024. Sveriges import från Kina består mest av varor, och bland dem dominerar insatsvaror för produktion av andra varor och tjänster. Värdet på importen motsvarar cirka 2 procent av Sveriges BNP, varav varuimporten utgör 1,6 procent. Räknar man in förädlingsvärdet, det vill säga det totala ekonomiska värde som producerats i Kina, är andelen 2,2 procent, vilket gör Kina till vårt tredje största importland.

En rapport från Kommerskollegium i april visar att Kina över tid har blivit mer dominerande inom många importsegment, inklusive varor som kan klassas som kritiska, det vill säga avgörande för den nationella ekonomin. De varukategorier där Kina är ensam exportör till Sverige är relativt små, men i de fall där dessa är kritiska kan sårbarheten vara betydande.

Under året inskärps betydelsen av dessa sårbarheter

när de geopolitiska spänningarna med USA leder till att Kina kraftigt utökar sina restriktioner på kritiska material och sällsynta jordartsmetaller, där landets dominans ibland är nära total. Tillgången på dessa material, centrala i många högteknologiska tillverkningsprocesser, är idag ytterst osäker för många företag runt om i Europa. Men även tidigare har Kinas exportrestriktioner och informella sanktioner skapat osäkerhet. Till exempel råder ett inofficiellt stopp av grafitexport till Sverige sedan 2020.

För att hantera sårbarheter i leveranskedjor kan företag anta olika strategier. En studie från Tillväxtanalys i februari visar att de svenska industriföretagens främsta respons på ett försämrat geopolitiskt klimat har varit ökad lagerhållning, liksom en viss geografisk diversifiering, främst hos storföretag. Diversifieringen
har huvudsakligen skett bort från Ryssland, men då ofta till Kina och andra länder som kan betraktas som säkerhetsmässiga rivaler från en svensk horisont. Någon betydande ”friendshoring” – det vill säga att omlokalisera inköp till länder som bedöms som vänligt sinnade politiskt – har inte ägt rum.

En annan potentiell sårbarhet kan vara utlandsägda investeringar, något som svenska säkerhetstjänster specifikt varnar för i fallet Kina. Kinesiska investeringar utgjorde 4 procent av de totala utländska
direktinvesteringarna (UDI) till Sverige mellan 2022–2024. På EU-nivå har kinesisk UDI minskat successivt sedan en topp 2016. Sedan 2023 granskar Sverige UDI från tredjeland som en del av EU:s politik för ekonomisk säkerhet. 2024 blockerades för första gången en investering efter en granskning enligt den nya lagstiftningen, när Inspektionen för strategiska produkter satte upp ett antal villkor för att godkänna kinesiska Putailais planerade batterianodfabrik i Timrå. Som en följd av beslutet drar sig företaget i mars definitivt ur den planerade investeringen.

Sverigebilden i Kina och Kinabilden i Sverige

Under hösten släpper Svenska institutet (SI) en rapport om Sverigebilden i Kina, den första sedan 2021. Undersökningen visar att kineser liksom tidigare är positivt inställda till Sverige. 61 procent av allmänheten och 76 procent av unga högutbildade har en positiv eller mycket positiv bild av Sverige. Sverige framstår som attraktivt att bo och studera i, eller göra affärer med, och för tankarna till ett stabilt, vänligt och fritt land. Dessutom finns det en utbredd bild av Sverige som ett rikt välfärdssamhälle med hälsosam miljö och
avslappnad livsstil.

SI:s studie visar också att kineser i allmänhet tror att svenskar har en positiv bild av Kina. I själva verket visar dock flera studier på senare år att Kinabilden i Sverige numera är klart negativ. En majoritet av
svenskarna ser till exempel inte Kina som en ansvarsfull internationell aktör och tycker inte att Sverige borde samarbeta mer med landet. Detta följer en längre trend med sjunkande popularitetssiffror för Kina i de flesta västerländska länder, en trend som dock är särskilt tydlig i Sverige.

Det är dessutom allt färre i Sverige som studerar Kina

och kinesiska. Intresset för Kinastudier på gymnasium, högskola och folkhögskola har minskat betydligt sedan 2013. Exempelvis var antalet svenska
utbytesstudenter i Kina läsåret 2023/2024 cirka hälften så många som toppåret 2018/2019, då 515 studenter reste dit. De studenter som åker till Kina och studerar på egen hand har minskat ännu mer:
från 116 studenter läsåret 2013/2014 till endast 24 studenter 2024/2025. Dessutom är det fortsatt få studenter som fortsätter till avancerad nivå.

Mycket talar därför för att antalet svenskar som kommer ut på arbetsmarknaden med professionella kunskaper i kinesiska kommer att minska framöver. Anledningar till det minskade intresset
kan vara den negativa Kinabilden och pessimism kring landets samhällsutveckling, liksom oro för att vistas i Kina i en tid av ökade geopolitiska spänningar. Det kan också bero på att kinesiska företag numera anställer inhemsk arbetskraft i högre grad, vilket innebär färre karriärmöjligheter för utlänningar i Kina.

Bristen på Kinakompetens riskerar att få negativa konsekvenser för Sverige på flera områden. Utan kunskap om Kina och dess allt viktigare roll i dagens globala ekonomiska, tekniska och politiska utveckling minskar möjligheten till välgrundat beslutsfattande inom både politik och näringsliv. Ett sätt att råda bot på problemet kan vara att skapa tydliga karriärvägar för personer med Kinakompetens. I den utredning om en reformerad underrättelseverksamhet som Carl Bildt presenterar i juni föreslås till exempel att Försvarsmaktens tolkskola ”bör utvecklas till en nationell resurs för hela totalförsvaret, särskilt vad gäller ryska och kinesiska”. Tolkskolan bedriver idag ingen utbildning i kinesiska.

Kritiska råvaror – Kinas trumfkort i handelskonflikter

Under året inför Kina nya exportkontroller på kritiska råmaterial, vilket får kännbara konsekvenser för svenska företag. I april införs exportlicenskrav för sju sällsynta jordartsmetaller och relaterade material. Dessa används bland annat i permanentmagneter – en nyckelkomponent i elbilsmotorer, vindturbiner och flera moderna vapensystem.

Kontrollerna innebär att företag måste ansöka om tillstånd hos det kinesiska handelsministeriet för att exportera materialen. I början av oktober meddelas det att kontrollerna ska utvidgas till ytterligare fem sällsynta jordartsmetaller samt till flera råmaterial för batterier. Även teknologier för separering och raffinering av sällsynta jordartsmetaller innefattas. Reglerna gäller även vidareexport av produkter som innehåller materialen. Dessa åtgärder är de mest långtgående sedan Kina började införa exportkontroller för utvalda råmaterial 2023. Verkställandet av de utvidgade kontrollerna skjuts dock upp senare samma månad efter handelssamtalen mellan Xi Jinping och Donald Trump i sydkoreanska Busan. Det är dock fortfarande inte helt klart vad det uppskovet betyder konkret för svenska och europeiska företag.

Restriktionerna grundar sig på Kinas exportkontrollag, som infördes 2020, och rättfärdigas med nationell säkerhet och Kinas internationella åtaganden om icke-spridning av massförstörelsevapen. Många bedömare tolkar dock åtgärderna som ett direkt svar på USA:s tullar och exportkontroller för halvledare i det pågående handelskriget. De ses också som tecken på Kinas ökade villighet att utnyttja sin makt över kritiska råmaterial för geopolitiska ändamål. Kina har även tidigare begränsat exporten av sällsynta jordartsmetaller för att straffa länder med vilka man befinner sig i konflikt. Kina har också anklagats för att kontrollera den globala tillgången genom sitt kvotsystem

för brytning och raffinering av metallerna.

Åtgärderna visar också att Kina i allt högre grad börjat nyttja formella, lagstadgade verktyg som påtryckningsmedel i internationella konflikter. Detta markerar en förändring från landets traditionella strategi,
där man föredragit inofficiella ekonomiska påverkansmedel som kan förnekas och förklaras med exempelvis brister i produktsäkerhet, problem med märkning eller spontana konsumentbojkotter. Dagens exportkontroller bygger även på den konsolidering av sektorn för sällsynta jordartsmetaller som ägt rum i Kina det senaste decenniet. Det tidigare systemet var betydligt mer fragmenterat, med många små aktörer, stor gråzonsverksamhet och utbredd smuggling. De nya exportkontrollerna är mer heltäckande och svårare att kringgå än de tidigare informella och mer begränsade restriktionerna, och har även fått större konsekvenser.

Svenska företag har påverkats av kontrollerna, bland annat genom högre priser och fördröjda eller uteblivna leveranser. Det är en tydlig påminnelse om Sveriges och Europas beroende av Kina för kritiska råmaterial och om behovet av att diversifiera leveranskedjorna. Per Geijer-fyndigheten i Kiruna, som ägs av det statliga LKAB, lyfts ofta fram som ett projekt som kan bidra till att minska Europas beroende av Kina för sällsynta jordartsmetaller. Det återstår dock flera utmaningar – tekniska, ekonomiska och juridiska – och det kan ta flera år innan brytning kommer i gång. Därtill återstår att hitta en lösning för de senare, mer avancerade leden i värdekedjan, såsom metallframställning och magnetproduktion. LKAB planerar att genomföra det första raffineringssteget i Sverige, följt av vidare förädling i Norge, men för att på allvar minska beroendet av Kina måste en mycket större del av värdekedjan etableras i Europa.

Nya tag i svensk-kinesiskt miljösamarbete

Sveriges och Kinas miljösamarbete har en lång historia. Det var i Stockholm som Kinas internationella miljöarbete tog sin början, när Folkrepubliken 1972 deltog i FN:s första stora miljökonferens. Ett delsyfte med mötet var att överbrygga klyftan mellan de olika blocken under det kalla kriget. Kinas delegation innehöll flera personer som senare skulle få stor betydelse för landets miljöpolitik, däribland Qu Geping, ofta kallad ”det kinesiska miljöskyddets fader”.

Sedan dess har Sverige och Kina utvecklat flera gemensamma miljösamarbeten. År 2002 inledde Naturvårdsverket och Kinas centrala miljömyndighet ett formellt samarbete genom ett samförståndsavtal, vilket uppdaterades 2008. År 2010 besökte Xi Jinping, då vicepresident, Hammarby Sjöstad i Stockholm och uppges ha blivit imponerad av områdets tydliga fokus på hållbar stadsplanering.

När de bilaterala relationerna försämrades från mitten av 2010-talet försvårades miljösamarbetet mellan länderna. Trots detta fortsatte vissa projekt, bland annat Havs- och vattenmyndighetens samarbete
med Kina inom EU-Kina-initiativet China Europe Water Platform, som syftade till att stärka policydialogen samt forsknings- och näringslivssamarbetet inom vattenrelaterade områden. Projektet pågick mellan 2018 och 2022.

Under året kommer det signaler om att de gröna samarbetena kan återupptas i större utsträckning. När Kinas vice handelsminister Ling Ji i april besöker Sverige för ett möte om handel och ekonomi bildas en ny arbetsgrupp om finansiering av den gröna omställningen. Arbetsgruppen har fyra fokusområden: grön energi och produktion, grön mobilitet, värdekedjor och cirkularitet samt hållbar stadsbyggnad.

Klimat och miljö är ofta ett område där även konkurrerande stater finner samarbetsutrymme, vilket FN-mötet i Stockholm 1972 är ett exempel på. Fastän deras relation i övrigt höll på att försämras undertecknade Kina och USA ett miljöavtal 2023. På EU-Kinatoppmötet i juli, ett möte som annars inte leder till några konkreta framsteg, framhäver parterna i sitt gemensamma uttalande att ”grön är den färg som definierar samarbetet mellan Kina och EU”.

Klimat- och miljöfrågan ses ofta som ett område där Europa och Sverige kan skapa större utrymme för samarbete med Kina, liksom ett verktyg för att förbättra ansträngda relationer utifrån ett gemensamt
intresse av att begränsa klimatförändringarna. Samtidigt är även miljösamarbete en potentiellt känslig fråga i dagens geopolitiska kontext. Kina är världsledande inom många gröna teknikområden, framför allt som producent av solpaneler, litiumbatterier och elfordon. Riskerna är dock tydliga: ett ökat handelsberoende av Kina kan både skapa sårbarheter när det gäller säkerhet och leda till att lokal industri slås ut av billigare kinesisk teknik. Ett tydligt exempel är solpanelsindustrin i Europa, som försvann när Kina började exportera stora mängder billiga solpaneler till EU.

Kinafaktorn bakom Rysslandshotet

Kinas relation med Ryssland förblir en fråga med påtaglig betydelse för Sveriges säkerhet. I årets utrikesdeklaration slår regeringen fast att ”stödet till Ukraina är regeringens främsta utrikespolitiska uppgift” och att ”Kinas möjliggörande av Rysslands krig i Ukraina har en direkt, negativ effekt på Sveriges och Europas säkerhet”.

Under året stärks de täta diplomatiska banden mellan Kina och Ryssland ytterligare, bland annat genom två statsbesök. Det första äger rum i Moskva i maj, då Xi Jinping och Vladimir Putin signerar tre gemensamma uttalanden – fler än vid något tidigare möte mellan dem. Det andra besöket sker i Peking i september. Besöken uppmärksammar 80-årsjubileet av segern över Nazityskland respektive japanska imperiet. Ett centralt budskap i propagandan runt mötena är att framställa Kina och Ryssland som förkämpar i kampen mot fascismen både då och idag. Putin har beskrivit syftet med Rysslands invasion av Ukraina som att ”avnazifiera” landet. Kina beskriver visserligen inte Ukraina direkt som nazistiskt, men genom den gemensamma kommunikationen med Ryssland kan man mena att Kina i praktiken bidrar till att legitimera detta narrativ.

Kinas stöd till Rysslands krig i Ukraina är även en fortsatt viktig fråga för EU:s relation till Kina. Frågan aktualiseras bland annat efter ett möte i juli mellan Kinas utrikesminister Wang Yi och Kaja Kallas, EU:s höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik. I ett uttalande som läckte ut efter mötet påstås Wang då ha sagt att Kina inte kan acceptera att Ryssland förlorar kriget mot Ukraina, eftersom USA i så fall skulle kunna rikta hela sin uppmärksamhet mot Kina. Uttalandet kan tolkas som att Kina föredrar ett utdraget krig eller åtminstone inte vill se en långsiktig lösning på konflikten.

Detta aktualiserar frågan om hur långt Kina är villigt att gå för att hjälpa Ryssland. Även om stödet hittills inte inbegripit leveranser av färdiga vapensystem, innefattar det diplomatiskt stöd, omfattande handel, hjälp med att mildra eller kringgå sanktioner samt export av varor med militära tillämpningar, som halvledare, drönardelar och mikrochips. Nya rapporter pekar också på att kinesiska företag har hjälpt Ryssland att utveckla och testa attackdrönare, varav vissa kan ha använts i Ukraina.

Samtidigt som de diplomatiska förbindelserna mellan Ryssland och Kina fördjupats finns tecken på stagnering eller minskat samarbete inom andra områden av relationen. Handeln mellan länderna, som mer än fördubblades mellan 2020 och 2024, minskar något under året, bland annat till följd av minskad kinesisk bilexport på grund av strängare ryska importregler och tullar. Gemensamma militärövningar har också ökat kraftigt sedan den fullskaliga invasionen av Ukraina, men minskar under året i antal. Till skillnad från tidigare år genomförs inte heller några gemensamma övningar i Arktis närområde. Inom FN röstar dock Kina och Ryssland oftare lika jämfört med 2024.

Kinesisk teknik och populärkultur i den svenska vardagen

Kinesiska företag och kulturella fenomen tar allt större plats i svenskarnas liv. Utvecklingen har väckt en diskussion om Kinas växande inflytande i form av handel, digitala plattformar och kulturprodukter.

Svenska konsumenters inköp på de kinesiska e-handelsplattformarna Temu och Shein fortsätter att öka. Baserat på de två företagens momsredovisning beräknas deras samlade försäljning sedan den svenska lanseringen (2021 för Shein och 2023 för Temu) uppgå till närmare 18 miljarder kronor. En Novus-undersökning visar att svenska konsumenter är välbekanta med företagen, men att attityderna är tydligt negativa i synnerhet mot Temu, med sju av tio svenskar som uttrycker skepsis. Inställningen till Shein är också negativ, men i något mindre grad än till Temu.

E-handelsplattformarna får stort utrymme i politisk debatt under året. Statsråd, oppositionsföreträdare och EU-parlamentariker menar att plattformarna måste regleras hårdare. Under hösten beslutar EU att
avskaffa tullfriheten för paket med ett värde under 150 euro, och i december införs en avgift på tre euro på småpaket som importeras till unionen. Avgiften ska införas från 1 juli 2026, men den avskaffade tullfriheten börjar gälla först 2028.

Förändringarna kommer att höja kostnaden för plattformarnas kunder när de köper varor som fraktas direkt från Kina. Efter en utredning underrättar EU-kommissionen Shein om att företaget bryter mot EU:s konsumentlagstiftning, bland annat genom falska rabatter, utelämnad konsumentinformation och vilseledande produktbeskrivningar. Även bristande produktsäkerhet diskuteras, då flera rapporter redovisar höga halter av förbjudna kemikalier i varor som importerats från Kina via företagen.

Flera kinesiska kultur- och mediefenomen får uppmärksamhet under året. Dockleksaken Labubu, 

producerad av företaget Pop Mart, blir populär bland barn och unga. Dockans skapare, konstnären Kasing Lung från Hongkong, har bland annat hämtat inspiration från nordiska sagor. Labubu väcker såväl fascination som oro; skolor rapporterar om konflikter där dockan blivit statussymbol och kuratorer uppmanar
elever att lämna leksakerna hemma.

Den animerade filmen ”Ne Zha 2” får svensk premiär den 25 april. Filmen är den första icke-Hollywoodproduktionen att generera mer än två miljarder dollar globalt och därmed ett imponerande exempel på den kinesiska kulturindustrins framväxt. Svenska skribenter noterar även framgången för den kinesiska datorspelssuccén ”Black Myth: Wukong” från 2024, med tematik från romanklassikern ”Färden till västern” .

Appen Tiktok är fortsatt populär bland svenska användare och hamnar på femte plats bland sociala medier som används dagligen, enligt en rapport av Internetstiftelsen. I januari lanseras den kinesiska AI-chatten DeepSeek, som genast får stort globalt genomslag som en konkurrent till ChatGPT och liknande modeller. Under året rapporteras det dock att flera svenska företag och organisationer begränsar användningen av verktyget med hänvisning till cybersäkerhet.

I svenska mediers diskussion om dessa och andra fenomen riktas uppmärksamhet på vad som beskrivs som Kinas växande ”mjuka makt”. Det går att ana att Sveriges bild av Kina är i förändring. Från att
ha setts som ett land som främst kopierat och tillverkat framstår det idag som mer självständigt skapande och förnyande. Det återstår dock att se om konsumtionen av kinesiska kulturprodukter samt användandet av plattformar som Shein, Tiktok och Temu långsiktigt stärker Kinas varumärke i Sverige.

Volvo Cars – ett kinesiskägt storföretag i Sverige

Volvo Cars (nedan Volvo), med högkvarter i Göteborg, är inte bara ett nav för svensk fordonsindustri, utan också Sveriges kanske största direkta kontaktyta mot Kina. Volvo Cars ägs till cirka 79 procent av kinesiska Geely Holding Group. Geely är ett privat företag men likt många stora kinesiska företag finns det omfattande kopplingar till den kinesiska staten, inklusive direkt ägande. Volvo köptes av Geely från Ford år 2010.

Volvo är med sina drygt 20 000 anställda en av Sveriges absolut största privata arbetsgivare. Ett stort nätverk av underleverantörer i Västsverige och andra delar av landetär också en del av dess industriella ekosystem. Västra Götaland har som region de nationellt högsta utgifterna för forskning och utveckling (FoU) liksom störst antal FoU-personal hos utlandsägda företag. Volvo utgör en stor del av dessa utgifter.

Men den kinesiska biljättens närvaro i Göteborg medför också geopolitiska risker, särskilt i kontexten av tilltagande ekonomisk konflikt mellan USA och Kina. Ett exempel är Bidenadministrationens beslut från januari att förbjuda försäljning av bilar med kinesisk teknik i uppkopplade system i USA. Förbudet omfattar både mjukvara (från 2027) och hårdvara (från 2030), och skulle kunna påverka Volvos tillgång till den amerikanska marknaden.

Förändringar på Volvo under året gör att en del bedömare ställer sig frågande till Sveriges framtid som fordonsnation. 3 000 anställda sägs upp, varav 1 000 tjänster i Sverige, som del av ett globalt sparpaket på 1,9 miljarder dollar som lanseras i april. Företagets försäljningssiffror för elbilar är svaga, med ett särskilt stort tapp i augusti, och aktien har tappat halva sitt värde sedan börsnoteringen 2021. I november meddelar Volvo att företaget kommer att öka samarbetet med Geely inom utveckling. VD Håkan Samuelsson framhåller att det är en nyckel för att Volvo ska kunna hålla sig kvar på den kinesiska marknaden. 

Han klargör dock att samarbete med Geely är omöjligt på mjukvarusidan på grund av de oförenliga amerikanska och kinesiska regelverken på området.

Samuelsson förväntar sig även högre tullar på kinesisk bilexport till EU i framtiden. Andra förändringar inom Volvo tycks vara kopplade till denna prognos. I april startar till exempel produktion i belgiska Ghent av elbilsmodellen EX30, som initialt tillverkades i Zhangjiakou i Kina. Förutom att undvika europeiska tullar innebär flytten också snabbare leverans till europeiska kunder, liksom att modellen återigen får tillgång till USA-marknaden, där tullar på över 100 procent i praktiken utestänger elbilar som exporterats från Kina.

Som helhet är Volvo ett unikt exempel på exponeringen inom svensk industri för Kinas teknologiska och ekonomiska inflytande, liksom för de geopolitiska spänningarna mellan Kina och USA. Det är även det enda kinesiskägda företag som har ett så stort inflytande i form av arbetstillfällen och FoU-satsningar i en svensk region. Hur Volvo hanterar de utmaningar som följer med denna unika ställning blir därför avgörande inte bara för bolagets framtid, utan även för Sveriges position inom fordonsindustrin.