Kinas industripolitik: nulägesbild, riktningen framöver och konsekvenser för Sverige

Sammanfattning:

• Föreliggande rapport syftar till att ge en grundläggande introduktion till huvuddragen i Kinas industripolitiska satsningar, förklara hur de hänger samman och tydliggöra mål och tillgängliga medel. Detta för att öka kunskapen i Sverige om en viktig aspekt av Kinas starkare ekonomiska och politiska ställning.
• I den aktuella debatten om globala utmaningar och den eskalerande stormaktsrivaliteten mellan Kina och USA intar teknologiskt och industriellt ledarskap en central plats. Att nå en ledande ställning inom teknologiområdet är också en central prioritering för den kinesiska partistaten. EU:s industripolitiska satsningar är också i stor utsträckning ett svar på utvecklingen inom detta område. Den kinesiska industripolitikens utformning och målsättningar påverkar alltså centrala globala skeenden.
• Kinas industripolitik tar sin början under det första årtiondet av 2000-talet och skiljer sig från landets tidigare ekonomiska planering i det att syftet är mer strategiskt och inriktat på vissa specifika sektorer som bedöms ha stor betydelse för Kinas möjligheter att hävda sig i den internationella konkurrensen. I arbetet har inspiration hämtats från erfarenheterna i Japan och Sydkorea när det gäller industriell uppgradering men också från Tysklands fokus på nya och grundläggande teknologier.
• Det mest centrala industripolitiska programmet är Made in China 2025, som presenterades 2015. Programmet omfattar en rad kvantitativa och kvalitativa målsättningar inom tio prioriterade sektorer där avsikten är att Kina ska inta en position som världsledande inom högteknologisk tillverkningsindustri. Detta program har följts av flera andra program med inriktning på exempelvis internetutveckling, inhemsk innovation, artificiell intelligens och standardisering.
• Made in China 2025 har fått omfattande kritik från andra länder och har stått i fokus för det amerikansk-kinesiska handelskriget. Mot bakgrund av detta har alla referenser till programmet försvunnit ur kinesisk officiell kommunikation, men målsättningarna är fortsatt samma som tidigare. De prioriterade sektorerna återfinns även i den 14:e femårsplanen som presenterades 2021.
• Det finns ingen entydig bild av måluppfyllnaden. Inom 5G, batterier för elfordon, fartygskonstruktion och järnvägsutrustning har kinesiska företag en stark ställning och utvecklingen har i vissa fall kommit längre än målsättningarna. Inom industrirobotik och halvledare står Kina långt ifrån de uppsatta målen. De prioriterade sektorerna får inte alla samma uppmärksamhet och det är troligt att Kina kommer att satsa mer på de områden där det finns en möjlighet att snabbt komma till en ledarposition, men även på några områden där man upplever att landet är som svagast. Enligt aktuella uppskattningar satsade Kina år 2019 mer på industripolitiska insatser än vad landet satsade på sin försvarsbudget.
• De kinesiska industrisatsningarna och deras fokus på kvantitativa mål för marknadsandelar och importsubstitution har lett till farhågor om att de stör internationell handel, och satsningarna uppfattas av många västländer som ett hot eller åtminstone en orättvis form av konkurrens. Det finns en debatt om huruvida WTO:s regelverk är tillräckligt för att hantera kinesiska industrisubventioner.
• En uppmärksammad fråga är sambanden mellan de kinesiska industripolitiska satsningarna och kinesiska förvärv av företag i utlandet. Många länder har infört eller håller på att införa investeringsgranskningsmekanismer samtidigt som mycket tyder på att det kinesiska investeringsintresset för Europa minskat. Debatten kan i framtiden komma att handla också om granskning av västerländska investeringar i Kina för att komma till rätta med upplevda problem kring teknologiöverföring.
• Den omfattande uppgraderingen av Kinas tillverkningssektor erbjuder möjligheter för utländska företag och samarbetspartner inom forskning och utveckling, även om dessa möjligheter skiljer sig en del beroende på branscher och industrisektorer. Detta kommer att påverka svenska företags möjligheter på den kinesiska marknaden och det finns skäl att ytterligare fördjupa kunskapen om vilka branscher som fortsatt erbjuder goda möjligheter och vilka som är svårare att agera i. Det finns anledning för svenska aktörer att vara selektiva med områden för samarbete och varsamma kring vilka delar av värdekedjan som förläggs i Kina.