Sammanfattning

• Kinas demografi har förändrats dramatiskt under 1900-talet och början av 2000-talet och kommer, till följd av att befolkningen minskar i en accelererande takt, fortsätta att göra det de kommande decennierna.

• Kinesisk demografi har i jämförelse med andra länder i ovanligt hög grad påverkats av statlig befolkningspolitik som styrt flera aspekter av den demografiska utvecklingen som barnafödande och förflyttningsmönster.

• Som en konsekvens av Kinas repressiva befolkningspolitik har barnafödande sjunkit sedan 1970-talet. Det kommer vara svårt att förändra de nuvarande demografiska mönstren, och Kina kommer sannolikt fortsatt ha ett lågt barnafödande de närmaste decennierna. Få andra länder har lyckats vända en så negativ nedgång i barnafödandet.

• Kina har idag ett mycket begränsat välfärdssystem, vilket både bidrar till ett lågt barnafödande, att äldre saknar tillgång till pensioner, och en svag sjukvård. Det gör att många kostnader för barnafödande, sjukvård och äldreomsorg finansieras privat.

• Det är osannolikt att Kina kommer utveckla ett universellt välfärdssystem inom överskådlig framtid, även om det är mjöligt att välfärdssystemet skulle kunna byggas ut i Kinas rikare regioner. Det finns lite som tyder på att Kina kommer att genomföra de omfattande familjepolitiska åtgärder som krävs för att vända trender kring minskat barnafödande.

• Kinas åldrande befolkning kommer att ha negativa effekter på Kinas ekonomi, försörjningsbörda och välfärdssystem från 2040-talet och framåt. Om de mycket låga nivåer för barnafödande som observeras i Kina kring 2020 fortsätter, kommer konsekvenserna för Kinas åldersstruktur att bli dramatiska från 2050-talet och framåt.

• En åldrande och minskande befolkning kommer ha störst effekt på Kinas inhemska ekonomi och välfärdssystem, men det kommer på lång sikt även ha en negativ inverkan på Kinas geopolitiska inflytande. Kinas globala inflytande kommer sannolikt att försvagas mer än EU, USA, och Indiens, vilka kommer ha en större befolkningstillväxt än Kina, medan Kinas östasiatiska grannländer kommer möta liknande åldersstrukturrelaterade utmaningar som Kina.

Om författarna